4 månader efter förlossningen och en flytt på det.

4 månader har gått.

Jag har varit på efterkontroll, läkarundersökning och rehab, och nu känner jag att läkningen går fort, och att jag kommer få tillbaka min kropp i ett bra skick igen inom en nära framtid. Jag är svag och behöver träna upp mig, och det är känsligt vid stygnen, men jag har inte ont i vardagen. Det var längesedan som jag hade ont nu. Jag har även slutat med de hysteriska svettningarna på natten, min mage är fast och naveln ser nästan ut som tidigare, bara ett litet put… Jag har fortfarande några gravidkilon kvar, men dem ska arbetas bort på sikt, det är ingen brådska.

Jag älskar livet som mamma! Jag har svårt att förstå att just jag hade turen att få världens finaste barn, samtidigt som jag nu inte kan se ett liv utan honom. Jag älskar också att vara föräldraledig, hela dagarna får jag göra det enda jag vill, vilket är att umgås med min fina bebis. Vi myser, leker och går på promenader. Jag har dessutom haft turen att ha en frisk, nöjd bebis som sover bra, vilket jag tror hjälper till i att jag njuter så mycket av mammalivet. Vi har haft olika sovperioder. I början vaknade han varannan timme och var vaken 2 timmar åt gången. Sedan sov han 6-8 timmar i sträck förutsatt att han fick sova 1 timme på mig först. Nu vaknar han 1-3 gånger per natt och är max vaken 30 minuter (den tid det tar att äta och byta blöja). Efter det lägger jag ner honom i vaggan, och han somnar om helt själv. Han är jätteduktig på att somna själv i vaggan. På dagarna sover han 2 gånger på förmiddagen och två gånger på eftermiddagen/kvällen. Första sovstunden brukar jag ta det lugnt, äta frukost och göra mig iordning, kanske passa på att städa eller betala räkningar, om han inte vill sova på mig, det går också bra, det är bara mysigt. Den andra sovstunden brukar jag gå på promenad så att han sover i vagnen. Den tredje brukar jag titta på en film eller serie, samtidigt som han sover på mig. Den fjärde är när hans pappa har slutat jobba, så då sover han på sin pappa medan jag slänger sopor, äter kvällsmat osv. Inför natten har vi samma rutin, så att han blir förberedd på vad som förväntas, och jag kan lägga ner honom i vaggan där han somnar på egen hand.

Vi har redan erfarit sjukdomar och besök på sjukhuset. Allt har gått bra men usch vad orolig jag blir!

Jag har verkligen fått en pratglad liten bebis, ljudvolymen är hög och han utrycker gärna hur han mår genom att ”prata” Han skriker/gråter inte mycket, utan blir mer frusterad och som sagt ”pratar” gärna.

Varje månad är det ett nytt ljud som står i centrum. Tidigare var det ”AaOoo” och att gurgla. Just nu är det höga ljusa toner och att göra pruttljud med tungan. Han gillar att gå, när jag håller i honom och ger stöd, han gillar att läsa böcker, och när jag sjunger.

Det är väldigt häftigt att se hur han tränar kontinuerligt, och hur det som först inte ser ut att gå frammåt, helt plötsligt är något som han har blivit jätteduktig på, saker som att till exempel greppa föremål med händerna. Han har börjat åla, men han tar sig runt i cirklar när han vill frammåt, så det är något att träna vidare på. Han klarar av att vända sig från mage till rygg och från rygg till mage, men han behöver träna mer och förfina tekniken lite till, innan den förmågan verkligen sitter.

Vi skrattar mycket tillsammans och just nu är han inne i en fas där allt som han blir intresserad av ska stoppas i munnen.

Som att livet inte är nog händelserikt och intressant… Nu har vi dessutom flyttat också! Vi har uppgraderat oss från en 3:a, till en 4:a, och därmed fått ett större sovrum där en spjälsäng kommer få plats bredvid min säng, när det blir dags att byta ut vaggan. Vi har även uppgraderat till egen tvättmaskin, badkar och ett barnrum. Jag trivs superbra!

Kommentera