Min andra förlossning var min revansch!

Första förlossningen var fruktansvärd då den slutade i stress och sugklocka. Skadorna efter var/är inte heller att leka med, men eftersom att jag älskar resultatet, (det vill säga mitt barn) så visste jag att det var värt att gå igenom proceduren en sista gång och den här gången gick det bättre.

Den här gången gick jag till en Aurora och gjorde upp en plan inför förlossningen.

Första gången var jag själv utan min man den första dryga timmen och på grund av covid fick inte min mamma vara med. Men vid det här tillfället fick både min man och min mamma vara med från början. Det kändes mycket tryggare.

När jag kom in till förlossningen möttes jag av personalen som var professionella och snälla. Utöver epidural fick jag även smärtlindring lokalt precis vid de sista krystvärkarna också, och eftersom att jag dessutom inte födde med sugklocka den här gången så var smärtan lindrigare vid det så kallade ”ring of fire” momentet under den här förlossningen.

Jag tog de första värkarna hemma och åkte till förlossningen när storebrors farmor och farfar hade kommit hem till mig för att vara barnvakt.

När jag kom in på förlossningen fick jag bada och det hjälpte mot smärtan.

Värkarna var aldrig riktigt lika kraftiga som vid min första förlossning, vilket var en lättnad. Min första förlossning höll även på i flera dygn men den här förlossningen var över efter drygt 12 timmar, vilket innebar att jag hade mer energi kvar för att krysta i slutet.

Ännu en skillnad (till min glädje) vid min andra förlossning var att jag kunde känna att min livmoder hjälpte till i krystningsarbetet (jag upplevde ingen större hjälp av livmodern den första gången).

Älskade lille lillebror bebisen hamnade snett och jag var tvungen att testa flera olika krystnings-positioner för att han skulle kunna komma ut. Under tiden tappade vi signalen för bebisens ekg och trots detta var denna förlossningen tryggare. Personalen var sanna hjältar och eftersom att de visste att jag hade förlossningsskräck, stannade de till och med över sitt skift så att jag slapp byta personal. Det kändes oerhört tryggt eftersom att jag tyckte om dem.

Det fanns personal hela tiden. Alla var närvarande, stöttande och de hade en tydlig plan. Jag litade på att mamma och min man höll koll på läget runt omkring mig. Men jag var samtidigt mycket noga med att påminna alla om att byta ut mina varma handdukar som användes för att minska risken för bristningar hos mig.

Min man avlastade smärtan på mina värkar genom att konstant pressa in en näve hårt in i svanken på mig! Det är oerhört effektivt och jag rekommenderar det varmt.

Han hjälpte mig även genom att kärleksfullt ta emot min ilska (egentligen rädsla) så att jag kunde rikta den någonstans.

Min mamma klappade mig på pannan, eller höll mig i handen och stod konstant redo med en spypåse eftersom att jag kräktes mellan varje inandning av lustgas.

Hon var även den som medlade mellan mig och barnmorskan.

Jag kan verkligen rekommendera att ha med två anhöriga till förlossningen för alla var fullt sysselsatta.

Vattnet sprack mitt i en krystvärk och skvätte ner hela barnmorskan…

…och någon gång efter vad som kändes som en evighet kände jag hur lillebror slafsade ut och lyckan var total när jag fick upp en liten bebis på bröstet.

Lillebror bebis vars namn börjar på J var frisk och stark och allt en mamma kan önska sig!

Nu var det dags att rulla in på operation (och få bedövning) för att sys för en hanterbar grad 2 bristning.

Jag och min man fick spendera natten på förlossningen och det var skönt att inte behöva förflyttas till BB direkt. Jag var full av adrenalin och kärlek och låg vaken i en stilla position och beundrade min bebis ända till morgonen.

På morgonen fick jag hjälp att ta en dusch och det var jag väldigt tacksam för!

Sedan började mitt nya liv som tvåbarnsmamma till de två finaste barnen i hela världen tillsammans med min underbara man och övriga fantastiska familj runtomkring oss.

Ja, det var helt klart värt det! Men nej, nu gör jag det inte igen.

Jag skriver inte ut barnens namn här men namn som vi övervägde under graviditeten var följande:

Alicia, Julia, Mindy.

Elton, Melvin, William.

Namn som storebror föreslog: Julia (och namnet som vi slutligen faktiskt valde) eller Kossa.

Vi längtar sååå efter att bebisen ska komma ut ur magen! Allt är klart och vi är redo!

Nu har jag varit gravid i 38 veckor och 4 dagar och här kommer en liten uppdatering.

Det är nu 9 dagar kvar till beräknad förlossning och jag hoppas verkligen att bebisen kommer ut till oss tidigare än så. Vi har förberett allt.

Vaggan är bäddad och står i sovrummet, stolen från Stokke står i köket och väntar, i vardagsrummet har vi ställt spjälsängen, bäddad med en sovorm, så att vi kan lägga ner bebisen på en säker plats vid behov.

Vi har fixat iordning allt i skötrummet, och storebror har även varit med och pyntat med klistermärken. Vi har plockat fram babygym, babysitter och babynest och packat färdigt väskan som ska med till förlossningen. Bebisens kläder ligger nytvättade och vikta i bebisens egna garderob och vi har köpt nya leksaker som storebror får leka med tillsammans med bebisen när vi kommer hem igen från BB.

Storebror kramar ofta magen och pratar om att ge bebisen nappar. Det är väldigt fint. Vi har alla tre i familjen valt ett pojknamn och ett flicknamn till bebisen. Det blev inte ”Kossa” som storebror först föreslog, men det blev det andra namnet som storebror var med och valde.

Jag är extremt trött och orkar inte mycket nu. Jag känner mig tung och det trycker neråt.
Allt jag gör går väldigt långsamt och jag behöver dessutom ta många pauser. Jag har svårt för att böja mig ner. Till och från får jag ont i höfter, leder och rygg. På kvällarna mår jag så illa att jag har väldigt svårt för att sova.

Men psykiskt sätt mår jag väldigt bra och känner mig glad. (Sålänge jag inte tänker på den kommande förlossningen. Det är såklart väldigt läskigt.) Jag njuter av att äta. Mat smakar till och med bättre när jag är gravid och jag behöver äta större portioner för att bli mätt, vilket är väldigt trevligt! En annan fördel med graviditeten är att jag inte behöver tvätta håret så ofta, för det blir inte flötigt lika fort som vanligt.

Nu är gravid i vecka 35 (34+3). Nu har mitt mående äntligen vänt, jag orkar mer och mår bättre i allmänhet. Jag har börjat förbereda allt inför bebisens ankomst. Jag har rensat, gjort i ordning i garderober och skåp samt lagat matlådor.

11 augusti. 20 grader i vattnet och 27 grader i luften. 

Nu har halva graviditeten passerat. Jag är i gravid i vecka 20 + 2 (gravidvecka 21). Jag mår bättre nu och det är skönt!

Det är den 1 juli och vi har haft väldigt fint väder den här veckan och idag åkte vi till mina föräldrar och badade i en uppblåsbar pool. Vi åt korv i bröd med potatissallad och grönsaker. Sedan badade vi ännu mer och avslutade med glass och jordgubbar innan det var dags att åka hem.

Det var jättekul!

Idag har jag nästan gått igenom halva graviditeten, jag har varit gravid i 19 veckor och 1 dag. Jag fick göra mitt andra ultraljud idag och allt ser bra ut.

Vi har köpt matchande kläder till blivande storebror och bebisen i magen! Sååå fiiint!

Nu har jag varit gravid i 16 veckor och 3 dagar ❤️

Magen växer och jag är sjukskriven pga av mina gravidsymtom (kort sagt: jag mår skit). Dessa två faktum innebär däremot även:

1. att min bebis växer inne i magen, vilket självklart är alldeles underbart!

2. att jag blir avlastad och får därmed flera fina dagar tillsammans med min underbara familj.

I veckan följde tillexempel Ayja (ett annat namn för farmor) med till badhuset och hittade därefter på en massa kul med lille V.

Idag spenderade vi hela dagen tillsammans med min mamma, även kallad Mimmi (som förkortning för Mormor). Vi hade verkligen en superhärlig sommardag!