Dag 1/4
Kl. 11:40 min slempropp lossnade.

Dag 2/4
Kl. 05:35 oregelbundna värkar och vattenavgång.

Kl. 07:00 inne på förlossningen konstaterades vattenavgång och att bebisen var fixerad.

Sedan CTG, och hemgång i väntan på att värkarbetet skulle bli kraftigare och tätare.

På kvällen hade jag ont och fick åka in igen, jag skickades hem med smärtlindrande medicin och en sovtablett.

Dag 3/4
På grund av smärta, kunde jag absolut inte sova trots medicinen.
Kl. 10:00 åkte jag in igen. Öppen med 3-4 cm och jag fick stanna!

Nu fick jag morfin, ett varmt bad, lustgas och slutligen EDA.
Barnmorskorna som hjälpte mig igenom förlossningens olika steg var fantastiska! Min man var det bästa stödet man någonsin kan tänka sig, han hjälpte mig igenom alla steg och gjorde allt för att underlätta situationen för mig.

Jag fick feber och blev testad för om jag hade covid-19, vilket jag inte hade.

Kl. 22:30 var jag öppen med 9 cm.

Dag 4/4
Jag fick värkstimulerande dropp.
Jag fick hjälp av en lätt sugklocka på de tre sista värkarna.
6 timmar efter att jag hade öppnat mig, kom min lilla bebis äntligen ut, och upp på mitt bröst!

Jag sprack och fick två stycken grad 2 bristningar.
Jag fick åka in och sys på operation.

När jag kom tillbaka efter operationen, möttes jag av min man som satt och gosade med vårt barn. Det var väldigt vackert!
Vi firade med födelsedagsfika.

Ärligt talat var min upplevelse (enligt mig själv) av förlossningen fruktansvärd. Dock kan jag i samma andetag även konstatera, utan att tveka, att det var värt alltihop, nu när jag har min lilla älskade bebis hos mig.

Mina komplikationer efter förlossningen:
Jag blöder.
Jag har ont där jag blev sydd.
Jag har hemorrojder.
Jag kan inte skratta/hosta/snyta mig, då mina magmuskler är försvagade.
Jag har ont i magen och rumpan.
Jag har eftervärkar.
Jag behöver träna upp mina bäckenbottenmuskler då även de är försvagade.
Jag är trött.
Jag har stunder när jag gråter.
Men! Allt detta blir märkbart bättre för varje dag som går!

Mina upplevelser av att bli mamma:
Jag är lycklig!
Jag älskar mitt barn!
Mitt barn är det finaste som finns!
Jag älskar min man mer än förut (jag visste inte ens att det var möjligt).
Han är en fantastisk pappa och har varit ett underbart stöd för mig.

En snabb kommentar till inläggets rubrik: Innan skrev jag förberedelser inför BF (beräknad förlossning), men nu har jag gått över den beräknade dagen med fem dagar, och skrev därför endast F (förkottning för förlossning) i rubriken, hehe.

Övriga förberedelser som gjorts är: Vi har fått en superfin Emmaljunga- vagn. Vi har planerat hur vi i nuläget vill lägga upp föräldraledigheten, tecknat gravidförsäkringen som sedan blir en barnförsäkring, hyrt en TENS-maskin från sjukhuset och köpt en sjukt gullig matta som vi kan fota barnet på och markera hur många dagar/veckor/månader den är gammal.

Jag blev också tipsad om en bok, som jag har beställt och hämtat idag:

Mammaroll och snippkontroll: Du och din kropp året efter förlossningen.

Författare: Louise Winblad och Mia Fernando

Jag beställde dessutom även boken: Kejsarfödsel: snittkoll och mammaroll. Den är skriven av samma författare, men med fokus på ifall jag får ett akut kejsarsnitt när jag är inne på förlossningen.

Som det går att se på bilden, rycktes jag med lite vid bokinköpen och klickade dessutom hem En mammas överlevnadshandbok av Vivi Wallin, Born a crime av Trevor Noah, och Keyyos kokbok: Mitt livs buffé (men tur som jag hade, fick jag alla dessa böcker i graviditetspresent)…

…Vilket har resulterat i dagens aktivitet, det vill säga en härlig (men långsam) promenad i det fina höstvädret och sedan växelvis mys i soffan ute på balkongen och i soffan i vardagsrummet…

…där jag nu har suttit och läst (med matpaus), läst, (med kisspaus), läst (hämtat vatten) läst (med kisspaus igen), läst (med paus för mellanmål och promenadpaus för att lindra illamåendet och hålla igång kroppen lite) och läst lite till… Härligt!

Woho! Nu har vi gått förbi det beräknade födelsedatumet som var den 22 september, men jag är inte förvånad över att bebisen ligger kvar i magen då endast 4-5% föds på sin bf och alla dagar fram till gravidvecka 41+6 räknas som helt normalt.

Nu vet jag att bebisen är färdigutvecklad vilket känns jätteskönt. Moderkakan ligger inte ivägen och bebisen har fixerat sig med huvudet neråt. Allt detta gör att jag blir tryggare inför att förlossningen ska påbörjas. Jag upplever dessutom att jag har hunnit göra det som behövs för att vara så förberedd som möjligt inför mammalivet. Jag tror aldrig att jag kommer känna mig 100% redo, men nu har jag uppnått ett lugn där jag ändå kan säga att jag kan hantera det.

Jag är väldigt rädd för den smärta som en förlossning medför, och kanske ännu räddare för de komplikationer som ett kejsarsnitt kan medföra… samtidigt som tanken på att brista vid vaginal födsel får ett kejsarsnitt att locka lite… Jag har många tankar och rädslor kring båda alternativen och hoppas verkligen att allt går vägen för min lilla bebis! Jag var räddare för att föda barn innan jag fick kontakt med bebisen i magen, nu har iaf lite mer av mitt fokus flyttats från mig själv, till att bebisen ska må bra. Det hjälpte också att läsa boken ”Att föda utan rädsla”, den har fått mig att tänka kring att smärtan inte är farlig, utan bara beskrivande. Den berättar för mig att en födsel är på gång och det är bra då jag kommer behöva veta om att bebisen är på väg ut. Med hjälp av boken har jag också börjat vända mina negativa tankar till mer positiva, som exempelvis att ”Jag kan föda barn” och ”Min kropp är stark”. Jag har tränat på att andas mörkt och göra kroppen tung, då spänningar annars gör att man upplever smärtan kraftigare. Det har absolut hjälpt, men jag är fortfarande rätt rädd tyvärr.

Den senaste tiden har jag dock gått in i något slags förnekelsestadie. Jag är väl medveten om att jag ska föda, men på något märkligt sätt kan jag inte riktigt greppa den informationen, det är så surrealistiskt. Det är skönt, för det innebär att jag inte stressar upp mig, utan kan ta itu med det när det väl är dags.

Tanken på att det ligger en färdigutvecklad bebis inne i min mage är både den häftigaste upplevelsen, och den svåraste tanken att förstå på samma gång. Vem är det som ligger i min mage? Jag vill så gärna träffa dig! Så spännande!

Vid det här laget i graviditeten är det många blivande mammor som blir väldigt otåliga och vill föda direkt. Jag kan hålla med om att det verkligen inte är roligt att vara gravid, då jag mår illa (illamåendet lindras lite av glassen twister minipack btw), har svårt att röra mig, har ont, är trött och har svårt att sova. Jag ser fram emot den dagen om några (flera?) månader när jag mår bättre igen, när kroppen har läkt igen. Jag är däremot inte otålig när det kommer till att föda. Visst vore det skönt om bebisen inte växer sig för stor, då jag tänker att det ökar risken för att jag ska brista, men samtidigt känns det tryggt att bebisen har hunnit växa till sig ordentligt och på så sätt kommer vara mer redo att ta sig an världen utanför magen. Anledningen till att jag inte känner någon stress att föda nu, är att jag njuter av att ta det lugnt och ladda upp batterierna inför mitt nya liv som mamma. Bebisen kommer trots allt komma ut väldigt snart ändå, och det är ett faktum som jag inte behöver ifrågasätta. Sedan väntar nya utmaningar och antagligen ständig oro över att min lilla bebis ska må så bra som det bara är möjligt, och jag ser verklligen fram emot allt kul som vi kommer uppleva tillsammans när jag får vara med och stötta den lillas utveckling.

I arbetsrummet har jag rensat och städat i mina skrivbordslådor och i skåpen. Nu har var sak sin plats. Här inne förvarar vi även bebisens flyttbara badkar, eftersom att det blir lite trångt att ha det konstant ståendes i duschen.

Vi köpte även en ny garderob till arbetsrummet som endast är avsedd för bebisrelaterade saker.

Här förvarar vi extra blöjor och tvättlappar, leksaker, barnböcker, skötväskan och tillbehör, apotekssaker (i och för sig är apotekssakerna både för vuxna och barn), bebiskläderna, bärselen och lite annat.

Apotekssaker som jag har köpt inför när bebisen kommer: Amningsrelaterade artiklar, febertermometer, både en digital och en som mäter i rumpan, physiomer nässpray, pysventil, saltvattenlösning.

Två lådor är uppdelade i stora och små storlekar på kläder. Jag har varit noga med att alla kläder som jag har köpt, är tvättade, funktionella, giftfria och tillverkade med miljötänk.

I badrummet har vi ett nytt skåp och ett skötbord, där tvättkorgarna och en mindre badrumsmöbel tidigare stod. Tvättkorgarna har vi numera ställt bredvid toaletten istället. I skötbordet finns mer plats för tvätt, då jag gissar att tvättkorgarna inte längre kommer räcka till, och i översta lådan finns det som behövs vid blöjbyte och bad.

Här är saker som vi förvarar i badrummet: Babybomullspinnar, babypuder, badtermometer, badleksaker, barnolja, blöjor, babyvåtservetter, schamåo&duschgel, tvättlappar, inotyolkräm, nagelfilar, nagelklippare och en nässug.

Jag har rensat avloppen i badrummet och städat i badrumsskåpet över handfatet. Allt för att förbereda inför livet då jag vill fokusera all min tid på bebisen.

I skåpet finns bebisens handdukar till skötbädden och en jättefin badcape med humlor på.

På övriga hyllor förvarar vi egna hygienartiklar som nu är organiserade på ett väldigt lättåtkomligt sätt som underlättar vår vardag, men på nedersta hyllplanet är det återigen förvaring av saker som är relaterade till vår lilla bebis + mina förlossningsbindor.

Här är en bild från idag. Den här gravid- t-shirten har min svägerska tryckt till mig. På trycket står det Mama Unicorn och Mini Unicorn.

Det trycker på neråt mycket nu. Inte bekvämt. Jag har fått lite bristningar i mitten av magen, precis över naveln. Jag mår fortfarande illa och spyr ibland. Jag är begränsad i mina rörelser, trött, och inte på superbra humör… Bilderna tog vi igårkväll och då var det exakt 1 vecka kvar till BF, så nu är det inte långt kvar av graviditeten.

Idag var jag hos barnmorskan och fick veta att bebisen har fixerat sig nu! Det var jätteskönt att höra! Jag har också gått från att väga 70kg när jag blev gravid till att nu väga 87,5 kg, intressant.

Det är kul att spekulera kring vem som ligger i min mage, hur hen ser ut och vilken personlighet som hen kommer att ha!

Vi har valt ett flicknamn och ett pojknamn som jag tycker är de absolut mest perfekta namnen:

❤M****❤ & ❤V******❤

I andranamn kommer barnet få ett släktnamn från mig om det är en flicka, och ett släktnamn från sin pappa om det är en pojke.

Andra namn som jag också tycker är fina är: Alicia, Liam, Viola och William.

Fler namn som jag har funderat lite över är: Adele, Astrid, Colin, Cedric, Elian, Lily och Jane.

Här kommer en oskyldig liten gissningslek:

När kommer bebisen?

I början av graviditeten gissade jag att bebisen skulle komma lite tidigare än beräknat, men någon gång i mitten av graviditeten började jag tro att den kommer senare. Nu tror jag definitivt att den kommer efter den beräknade förlossningsdagen. Jag säkrar oddsen och gissar på två olika datum: 25 september eller 4 oktober.

Vilket kön har bebisen?

Redan innan jag blev gravid fick jag för mig att jag skulle få en pojke, och det gissar jag fortfarande på. Detta är inget önskemål då det självklart inte spelar någon som helst roll vilket kön mitt barn har, och jag är dessutom mycket mer nyfiken på vilken personlighet barnet har. Men om jag ska gissa på något, så tror jag helt enkelt att det skulle kunna vara en pojke som rör sig inne i min mage.

Hur stor är bebisen?

Eftersom att jag tror att bebisen kommer gå över tiden (eller nej, inte över tiden, men födas efter bf) så drar jag till med en gissning på att den väger ca 3,9 kg när den föds… och är 50 cm lång… Är det ens en rimlig gissning? Jag vet inte, men det är kul att se hur fel/rätt jag har, haha!

Hur ser bebisen ut?

Jag gissar att bebisen inte kommer ha något hår när den kommer ut, men att när det växer ut, kommer det vara blont, relativt tjockt, med självfall. Ögonfärgen tror jag är en blandning av grå/blå/gröna, en ljus ögonfärg men inte helt klarblå.